År 1972 tog min pappa Erkki hans första hunden. Hon hette Jekku och hon växt upp som finskstövartik man aldrig glömmer. För min pappa Jekku var som modell om hurdan stövaren skulle vara. När Jekku avlivades, jag var bara två år gammal, men när jag vandrade i skogen med pappa, när vi jagade hare, startade i jaktprov, pappa berättade historier om Jekku. Så Jekku, snabbt, passionerad tik med fin drevsätt och majestätisk skall, blev också modell för mig hurdan stövaren skulle vara. Den viktigaste saken var att stövaren var bra att jaga med. Nuförtiden tycker jag att hunden skulle vara också bra att leva med, eftersom största delen av året jakthundarna står hemma.
När vi flytte till Haparanda 2009, jag började fundera fågeljaktrasen som passar för mig. Jag köpte strävhåriga vorsteh, men hon var för aktiv och livande för mig så jag sålde den.2014 hittade jag vad jag har sökat. Jaktlabrador Namusillan Jossu aka Jekku flytte in och det har varit så kul efter det. Hon fick namnen Jekku eftersom jag tänkte att hon kan vara början för nånting ny. Men jag kunde aldrig veta hurdan hundperson hon kom att vara. Hon är stabil men har stor motorn när krävs. Hon är snäll och tyst, men jobbar snabbt och har altid bra fokus. Jag är säkert, att hon kommer att vara för mig som modell hurdan jaktlabrador skulle vara.
Från dessa två Jekku kommer kennelnamn Jekun, vad är finska språk och menar Jekkus kennel.
När vi flytte till Haparanda 2009, jag började fundera fågeljaktrasen som passar för mig. Jag köpte strävhåriga vorsteh, men hon var för aktiv och livande för mig så jag sålde den.2014 hittade jag vad jag har sökat. Jaktlabrador Namusillan Jossu aka Jekku flytte in och det har varit så kul efter det. Hon fick namnen Jekku eftersom jag tänkte att hon kan vara början för nånting ny. Men jag kunde aldrig veta hurdan hundperson hon kom att vara. Hon är stabil men har stor motorn när krävs. Hon är snäll och tyst, men jobbar snabbt och har altid bra fokus. Jag är säkert, att hon kommer att vara för mig som modell hurdan jaktlabrador skulle vara.
Från dessa två Jekku kommer kennelnamn Jekun, vad är finska språk och menar Jekkus kennel.
I början av 1990-talet pappa fick egen kennelnamn, Mettäjuntin. Jag var med väldigt aktiv, jag var altid i skogen med stövaren. Första gången jag var som föraren i jaktprov när jag var 12 år gammel. Hunden var 1,5 -åriga Sikuna och hon drev 85 poäng ettan. SIkuna var viktig avelstik för Mettäjuntin. Mettäjuntin har fortvarande jaktchampion från Sikunas tiklinje. Hon heter Mettäjuntin Milja.
1994 fick JCH Jänesluuta valpar med JCH Saku. Pappa var resat till poliskurserna till södra Finland när Jänesluuta blev sjuk. Hon dog och strax var undet två veckor gammal valparna utan mor. Jag och min två syskoner tog ledigt från skolan och skötte valparna. Det var bra gjort eftersom en av valpar var JCH Mettäjuntin Piika, provvinnare och avelstik som hela Norden känner.
1994 fick JCH Jänesluuta valpar med JCH Saku. Pappa var resat till poliskurserna till södra Finland när Jänesluuta blev sjuk. Hon dog och strax var undet två veckor gammal valparna utan mor. Jag och min två syskoner tog ledigt från skolan och skötte valparna. Det var bra gjort eftersom en av valpar var JCH Mettäjuntin Piika, provvinnare och avelstik som hela Norden känner.
Jag var 15 år gammal när jag planerade första kullen mig själv. Det var JCH Sikuna- JCH Mässäkänmäen Hunter. Det blev en JCH på den här kullen.
I slutet av 1990 och början av 2000 -talet var fina åren. Mettäjuntin växte upp, och så gjorde jag. Jag tränade Mettäjuntin Hippi och njutade av hennes jaktkunskaper. Jag var sjutton år gammal när jag startade med henne i jaktprov i Simo. Vi var båda unga, Hippi var också bara 1,5 år gammal, men jag visste att hon kan. Hon drev tre gånger 120 min utan tappt och vann provet med 97,83 poäng ettan.
Vi köpte Piikas son Käskevän Eetu. Vi startade och vinnade. Han blev JCH och UCH i Finland och Sverige, han van Europeiska mästerskapet, Internationella Lohiajot, Internationella Citysport ajot, Piteprov och han var två gånger andra i Kilpa. Men trots det, jag kände att tävling var inte allt, det var inte viktigast. Min lillebror Kalle tycte att tävla med Eetu och pappa, så jag gav Eetu till han.
I slutet av 1990 och början av 2000 -talet var fina åren. Mettäjuntin växte upp, och så gjorde jag. Jag tränade Mettäjuntin Hippi och njutade av hennes jaktkunskaper. Jag var sjutton år gammal när jag startade med henne i jaktprov i Simo. Vi var båda unga, Hippi var också bara 1,5 år gammal, men jag visste att hon kan. Hon drev tre gånger 120 min utan tappt och vann provet med 97,83 poäng ettan.
Vi köpte Piikas son Käskevän Eetu. Vi startade och vinnade. Han blev JCH och UCH i Finland och Sverige, han van Europeiska mästerskapet, Internationella Lohiajot, Internationella Citysport ajot, Piteprov och han var två gånger andra i Kilpa. Men trots det, jag kände att tävling var inte allt, det var inte viktigast. Min lillebror Kalle tycte att tävla med Eetu och pappa, så jag gav Eetu till han.
År 2005 tittade jag pappas ny valp Ajolumen Remu och sade till pappa, att jag tror jag tar han med mig till Rovaniemi när jag studerade. Pappa sade ok, jag tog Remu. Nu, efter 11 år jag kan säga, att det var bra beslut för mig. Remuhar varit snälla familjhund och väldigt arbetsvillig och frisk jakthund. Han är FIN & S JCH, DM-12. Och framför allt, vi har haft många fina jaktdagar.